Carbon Ruins-metoden.
Carbon Ruins utvecklades under 2019 som ett tvärvetenskapligt samarbete med ambitionen att kommunicera och problematisera den omställning vi står inför med ett fokus på de globala målen för hållbar utveckling. Det är en metod som konkret mynnat ut i en utställning från 2053 som blickar tillbaka på den fossila eran och den omställning vi just tagit oss igenom. Istället för att rikta blicken framåt, bjuder vi alltså in er till att föreställa er att ni tittar tillbaka på vår tid från framtiden. Carbon Ruins vilar på att vi som människor behöver öva upp vår färdighet i att göra omställning och att en stor del av detta görande handlar om att kunna se sig själv, sin grupp, sin organisation eller företag vara en drivande del av omställningen. För att öva upp den färdigheten erbjuder Carbon Ruins ett sammanhang att skapa berättelser om just detta görande av omställning. På så sätt kan en enskild individ, en organisation eller ett företag hitta sin plats och sitt engagemang.
Carbon Ruins utgår ifrån en framtid där klimatkrisen har hanterats. Temperaturökningen har begränsats till 1,5 grader och de globala utsläppen är netto-noll. Att Carbon Ruins använder sig av tillbakablickandet som metod är för att detta, liksom all s.k. back-casting som används inom scenariobyggande, möjliggör sökandet efter faktiska lösningar, utan att utgå ifrån pågående trender idag. Men det beror också på att det skapar ett utrymme för att se på samtiden med helt nya glasögon, som något märkligt och i det förgångna. Denna estrangement gör det lättare att se på den framtida omställda världen som något eftersträvansvärt och de saker vi tar för givna idag som möjliga att släppa taget om.
Metoden och syftet med Carbon Ruins bygger på ytterligare tre principer:
Konkretisering
De sätt som används för att föreställa sig en post-fossil framtid som dominerar idag, t ex utsläppskurvor, energiscenarier, industriernas roadmaps, långsiktiga klimatpolicies är ofta för abstrakta och saknar de detaljer som gör det möjligt för de flesta av oss att föreställa oss vad det innebär att leva i de här visionerna. Ofta saknar de också en förankring i dagens samhälle, vägen dit är svår att få grepp om. Vi fokuserar därför på det vardagliga och skapar förutsättningar för att förstå kopplingarna mellan det vardagliga och de övergripande visionerna.
Platsspecifika berättelser
För att konkretiseringen ska vara relevant behöver den också vara platsspecifik. Det innebär att vi försöker ta hänsyn till lokala omständigheter och drömmar. Det platsspecifika bidrar ytterligare till att göra omställningen mer vardaglig. Det är lättare att föreställa sig något nytt och annorlunda ifall vissa välbekanta element får finnas kvar, torget där du bor, hamnen, stadens minnesmärken.
Demokratisering
Ett annat problem med de visioner som finns tillgängliga är att det bara är ett fåtal som kommer till tals. För att en så storskalig omställning som klimatförändringarna kräver ska komma till stånds krävs det att det finns en bred uppslutning och att flera olika grupper driver på. Hur ser framtidsdrömmarna ut i områden där fossiltunga industrier dominerar? Hur ser de ut där de förnybara råvarorna och metallerna som behövs i den nya industrin finns? För att möta ett växande missnöje med klimatpolitik visar forskningen att fler människor måste engageras, att konflikter måste synliggöras och möjligheter för de som idag tycker sig förlora på en omställning måste tas fram.
Sammanfattningsvis är vårt recept att använda oss av den kunskap som idag finns inom forskningen och lokalt på de platser där vi arbetat om olika möjligheter för omställning och att använda oss av fantasins kraft för att tillsammans med andra människor skapa meningsfulla berättelser där vägarna framåt blir tydliga. Och där enskilda personer och organisationer och vad de gör faktiskt spelar roll.
Utställningen har visats och guidats på ett antal platser runt om i Sverige. Vi började på Lunds universitet och rörde oss sedan till olika platser i staden. Vi genomförde workshops med deltagare från svenska kyrkan, kommunala tjänstemän och invånare i Lund med omnejd på Lunds stadsbibliotek. Sedan dess har vi tagit fram en mobil version som visats i Helsingborg, Växjö, Borlänge och Västerås. Vi har inom Climaginaries-gruppen tagit fram en version för Skottland och Glasgow som ställdes ut under COP26 i november. Ett pedagogiskt material som bygger på Carbon Ruins har tagits fram för högstadium och gymnasium tillsammans med Naturskyddsföreningen och återfinns under namnet Bortom fossilsamhället.
Som utställning fungerar Carbon Ruins som ögonöppnare och inspiration till att leka med en framtid där klimatkrisen har hanterats. Men själva processen att ta fram utställningen kan också användas som metod, antingen för att producera nya utställningar eller för att berätta om / gestalta omställning på andra sätt. Det tidigare framtagna materialet kan då fungera som ramverk och inspiration.
Alexandra Nikoleris
